top of page
  • Skribentens bildLouise

Äventyr i fjällen

Jag hade en längtan till fjällen. Vyerna, tystnaden, stillheten.

Jag hade varit i Björkliden fyra gånger tidigare och kände verkligen att jag ville tillbaka just dit. Till skillnad från tidigare år så skulle jag resa dit själv denna gång, något som jag såg fram emot. Det är en helt annan frihet att resa själv med bara kameran som sällskap. Ingen stress över att känna att man saktar ner gruppen vid alla fotostopp och friheten att kunna stanna precis var och när man vill.


Jag kom dit i augusti 2016. Jag flög från Skåne upp till Kiruna och hyrde där en bil för att kunna ta mig runt på bästa sätt. Efter att jag checkat in på hotell Fjället i Björkliden tog jag min ryggsäck och vandrade genast upp till floden Rakkasjåkka som rinner ett stenkast från hotellet. Jag satte mig på första bästa sten och blickade ut över vyerna. Andades och njöt.


Vy över berget Nuolja


Det kändes fantastiskt att få andas fjälluft igen. Och jag påmindes än en gång hur otroligt vackra vyer där är. Berg, sjöar och floder. Det är man inte så bortskämd med i Skåne alla gånger.

På kvällen gav jag mig ut en tur med bilen. Jag ville se mig omkring och se om där fanns något annat spännande fotoställe som jag inte fick missa. Runt varje krön uppenbarade det sig det ena vackra stället efter det andra. Jag susade fram längst med tomma vägar mellan berg och dalar och njöt varenda sekund.


Mellan Björkliden och Riksgränsen


Nästa dag gav jag mig ut på små vandringar. Bland annat till Silverfallet som ligger nere vid Torneträsk i Björkliden. Jag har alltid fascinerats av vattenfall och detta fall är verkligen vackert när det dånar ner för höga klippor täkt i mossa.


Silverfallet


Jag fortsatte min lilla vandring nere vid Abiskojåkka och in bland de små fjällbjörkarna som växer längst med bergen. Jag älskar att gå på små stigar som slingrar sig fram mellan trädstammarna, det känns så himla mysigt.


Abisko Nationalpark


Abiskojåkka


Jag minns att det var ganska kallt att sitta där på stenen och blicka ut över floden och fjällvärlden, men det var så befriande att få känna vinden i håret och bara vara för en stund.


På kvällen hade jag sett att det fanns chans för norrsken. Även om nätterna är väldigt ljusa uppe i Norrland i augusti så kunde jag inte låta bli att ge mig ut för att se om jag fick en skymt av den gröna dansen på himlen. När klockan närmade sig tolv tog jag bilen bort från byn en bit för att få det så mörkt runtom mig som möjligt. Och plötsligt såg jag det! Ett svagt grönt sken ovanför bergstopparna. Skåningen inom mig hurrade, jag trodde inte jag skulle få möjlighet att se norrsken så tidigt på året, men det gick och jag kände bara ren och skär lycka.


Norrsken över Nuolja


Svagt norrsken över Abiskojåkka


Jag kom i säng sent den natten och steg upp strax efter 04 på morgonen för att ge mig ut och fota soluppgången. Det var lite kämpigt att ta klivet ur sängen, men väl ute var det mödan värt. Det är så vackert att se på när solens första strålar försiktigt letar sig upp över bergen.


Björkliden


Trots lite sömn bestämde jag mig ändå för att ge mig iväg för att vandra till Trollsjön genom dalen Kärkevagge. Jag har gjort denna dagsturen två gånger tidigare (2009 och 2013). Men jag kom inte riktigt ihåg hur krävande den bitvis är, med ganska branta stigningar. Lägg även till lite för lite mat och på tok för lite sömn.


På väg till Trollsjön


Dalen Kärkevagge där stigen slingrar sig fram till Trollsjön är helt fantastisk. Enorma stenblock ligger lite huller om buller genom hela dalen, det liknar inget annat ställe jag tidigare besökt.

När jag väl nådde Trollsjön efter många timmars vandring var jag så utmattad att jag inte hade varken ork eller lust att ta fram kameran. Jag satte mig istället och försöka värma mig i solens sista strålar som höll på att gå ner bakom berget. Efter en välbehövlig paus kände jag att det var dags att försöka ta sig hem igen. Trots att jag var extremt trött i kroppen så kunde jag inte låta bli att fota detta storslagna landskap när solen sakta var på väg ner. Det är som att man får en energikick när man ser att man har en bra bild är på gång och man orkar göra det där lilla extra.




Kärkevagge


Vägen tillbaka var så himla vacker och jag försökte verkligen ta in och njuta av naturens skönhet. Men allra sista biten till bilen var riktigt jobbig. Jag hade bara sovit några timmar, ätit dåligt och sedan vandrat över en mil i delvis väldigt kuperad terräng. Jag minns att jag kände en enorm lättnad när jag satte mig i bilen, jag hade klarat det!


Dagen därpå sov jag länge och tog det mest lugnt. Jag hade länge följt en väldigt duktig fotograf på instagram som går under namnet Warginna. Hon hade lagt ut en bild från Björkliden där hon för tillfället jobbade, så vi bestämdes för att träffas över en fika när vi ändå var på samma ställe. Det var så himla kul att träffa en likasinnad tjej, det kändes verkligen som att vi klickade (ett år senare gjorde vi en resa till just Björkliden tillsammans i några dagar, men det får ni läsa om senare).


På kvällen tog jag en tur med bilen och njöt av det gyllene ljuset i solnedgången. Jag älskar när allting tycks få ett skimmer av guld över sig och naturen förbereder sig för natten.



Abisko


Plötsligt sprang det en räv över vägen och jag var bara tvungen att stanna för att försöka få den på bild i det vackra kvällsljuset. Den smet snabbt iväg, men för en sekund stannade den upp, vände sig om och tittade på mig innan den sprang vidare in bland träden. Jag älskar små ögonblick som dessa.


Rallarrosor, Abisko


Den natten somnade jag gott. Det är något rogivande att se solen gå ner och få vara ute under den sista gyllene timmen.


Dagen därpå gick jag upp i ottan. Min resa var slut och nu skulle jag bege mig till flygplatsen. Det var tur att jag åkte i god tid eftersom jag ville stanna var och varannan minut och försöka fånga den magiska norrländska soluppgången.




Fjällen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

22 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page