• Louise

Oulanka, Finland


onsdag 14 februari


Efter att ha rest i 21 timmar från Åland kom vi äntligen fram till Oulanka. Jag var så fascinerad av all snö, jag tror aldrig jag sett så mycket snö i hela mitt liv.

Första dagen begav vi oss till ett örngömsle för att fotografera örn bland annat. Bara själva vägen upp till gömslet var en upplevelse i sig. Det var som att vandra genom Narnia.




Väl framme vid gömslet blev det action direkt. Vi fick se både lavskrikor, nötskrikor, större hackspett och spillkråka i väntan på att örnen skulle titta fram.


Lavskrika


Spillkråka

Större hackspett

Fantastisk utsikt från gömslet över Oulanka Nationalpark


Efter några timmar hade vi börjat ge upp hoppet om att örnarna skulle komma. Men så plötsligt, när vi var mitt uppe i att fotografera en hackspett, så landade den majestätiskt mitt framför oss!




Det är fantastiska djur, så stora och vackra.

När dom hade mumsat färdigt på sin mat i närmare en timme hade det börjat skymma och det var dags att bege sig hemåt igen. Att vandra genom en helt snötäckt skog är bland det mysigaste som finns. Det var helt tyst, som att allt sov.


Sara var nog minst lika lycklig som jag

Lassi på skoter genom Narnia-skogen



torsdag 15 februari


Jag var så nöjd med dagen vi satt i gömsle att jag knappt trodde det kunde bli bättre, men oj så fel jag hade! Vi började med att åka till en flod där det fanns en massa strömstarar att fotografera. Jag är verkligen imponerad över hur dom överlever uppe i kalla Finland med metervis av snö, is och kyla. Riktigt tuffa fåglar!


Strömstare


Efter några timmar vid floden styrde vi kosan mot Riisitunturi, ett fjäll och nationalpark som är känt för sina snötäckta granar. Jag har bara sett bilder från liknande platser förut och har alltid velat se det i verkligheten. Nog för att det ser magiskt ut på bild, men att få uppleva det i verkligheten är en helt annan sak!

WOW säger jag bara!


Snöklädda granar så långt ögat kan nå

En gran, så nedtyngd av snö att den bildar ett valv

Sovande troll

Jag var bara tvungen att ta en bild under denna snötyngda gran

På toppen av Riisitunturi!

Utsikten från toppen var magisk

Sara och jag i ett gran-valv


Det var som att vandra runt i en dröm. Denna platsen seglar lätt in på min topplista över de mest fantastiska platserna jag någonsin besökt. Jag var helt mållös när vi stod och blickade ut över detta helt makalösa landskap. Att naturen kan skapa något så vackert..



fredag 16 februari


Vi började med att åka till Konttainen för att fotografera lavskrikor på nära håll. Efter en liten miss av oss där vi gick på fel stig så slutade det med att vi plötsligt var på toppen av berget. Jag kan säga att vägen upp dit inte var att leka med... brantare stig får man leta efter! Det var dock mödan värt när vi belönades av en underbar utsikt och av helt snötäckta träd som på Riisitunturi!


Ser ni stugan på toppen?

Alfred bland de sovande granarna

Dessa vyer!


Här hade jag kunnat stanna länge, länge men vi hade ju faktiskt kommit hit för att fota lavskrikor så vi började färden ner igen. Det var betydligt lättare (och roligare!) att ta sig ner för berget när man kunde åka på rumpan nästan hela vägen! Bara det var värt allt jobbigt för att komma upp haha.

Väl nere belönades vi med många fina lavskrikor.




Väldigt roliga fåglar att fota för dom är så orädda och kommer väldigt nära. Har man tur kan dom till och med sätta sig i handen, om man har mat förstås!

Vårt sista stopp var vid Myllykoski. Det såg så idylliskt ut med den lilla stugan vid floden mitt i kalla vintern.